Inventering

Efter regeringsbeslut 1993 öppnades drygt 60 000 km2 av statens mark i fjällen
ovanför odlingsgränsen för allmän jakt på småvilt vilket innebar att fler jägare fick tillgång
till småviltsjakt.  Antalet jägare ökade kraftigt efter att den nya reformen trädde i kraft och frågan huruvida jakttrycket på dalripa kan bli för stort aktualiserades.

I och med den nya fjällreformen ökade därmed kravet på en väl fungerande förvaltning av ripa. Inventering av ripa enligt den nuvarande metoden Distance Sampling startade 1994 i Norrbottens län baserat på de erfarenheter som Storulvå-projektet visat. I Jämtland startade inventeringarna 1996 och här avsattes även tre förvaltningsområden som kontrollområden där det inte jagas. 1999 följde Västerbottens län efter med samma typ av inventering som i de övriga län och i dag inventeras årligen 26 områden från Härjedalen i söder till Kirunas kommun i norr.

Resultatet från inventeringarna ger ett mått på antal ripor per km2 och antal kycklingar per
par. Inventeringsmetoden som används kallas Distance Sampling och är en standardiserad metod för att inventera dalripa genom linjetaxering med hjälp av stående fågelhundar. Antal ripor per km2 beräknas därefter utifrån en sannolikhet att hitta ripor givet ett visst avstånd från linjen.

Alla som deltar i de årliga ripinventeringarna genomgår en skräddarsydd utbildning.  De som inventerar får en årlig uppföljning, där både länsstyrelserna och de som inventerar ges feedback på kvalitén på genomförda inventeringar. Erfarenheter från dessa utbildningar finns nu beskrivet på Högskolen i Hedmarks hemsida och kurser genomförs nu även i Norge. Ripinventeringarna är den viktigaste uppföljningen för att förvalta ripjakten och är organiserad som ett samarbete mellan länsstyrelserna i de tre nordliga länen, de frivilliga inventerarna/jägare i fågelhundsklubbarna och Högskolan i Hedmark.

Inventeringsmetoden utvärderades 2010 genom att fyra områden inventerades två gånger med två dagars mellanrum. I alla fyra områden sågs liknande resultat vid båda inventeringarna, vilket bekräftar att metoden ger ett bra mått på riptätheten. Hela förvaltningsområden inventeras och inventeringslinjerna går så högt upp i terrängen att vi även får information om fjällripetillgång. Det inventeras mellan 80 – 150 km i varje område och resultaten från inventeringsområdena ger även en indikation för riptillgången i andra områden. Detta har undersökts genom att inventera 15 – 20 mindre, slumpmässigt placerade inventeringsområden i de olika kommunerna vilka visade samma resultat som de ordinarie inventeringsområdena.

Mer att läsa:

Avståndsinventering ger god koll på ripa, 2007 SLU

Resultat från ripinventering 2012, Högskolen i Hedmark