Metod

Fångst och märkning av fjällripa pågår under vintern och fortsätter under våren så länge det finns snö. Därefter sker ett uppehåll under sommaren och sedan återupptas märkningen av kycklingar under hösten.

På vintern fångas riporna dels med skoter och håv på natten samt med burar som vittjas två gånger om dygnet. Fångstlinor med burar byggs upp som när ripor snaras med skillnaden att det sätts en bur istället för snara.

 


Burarna saknar botten så att riporna kan gräva ner sig i snön efter att dom ätit sig mätta på maten.


Nedan ses en ripa som fångats i bur och där buren snöat över.


På sommaren fångas kycklingar med nät.


Det är inte helt enkelt och det krävs ett teamwork på hög nivå för att ett fångstförsök ska lyckas.


Stående fågelhundar används i arbetet för att lokalisera omärkta fåglar inför fångst.


Riporna märkts med radio sändare (till höger i bild) runt halsen och ett vingmärke (till vänster i bild). Sändare för vuxna fåglar har batterikapacitet för två år medan de något mindre sändarna för kycklingar ett år. Sändarna skickar sedan en signal som med hjälp av en mottagare är hörbar upp till 20 km om terrängen är öppen. Om ripan dör ändras signalen när sändaren legat stilla i 24 timmar.


Nedan ses en märkt fjällripa där antennen sticker ut till vänster.


De sändarförsedda riporna pejlas sedan året om för att dokumentera bl a. habitatval, flyttmönster och dödsorsaker.


Sen vår och höst används helikopter för att hitta igen de fåglar som inte har kunnat lokaliseras med pejling från marken. Det kan vara fåglar som har flyttat långt eller där topografin gjort att signalen inte nått mottagaren vid pejling.