Dalripa

 

 

 

 

 

 

 

 

Latin: Lagopus lagopus 

Engelska: Willow grouse

Dalripan (Lagopus lagopus) tillsammans med fjällripa (Lagopus muta) och vitstjärtad ripa(Lagpopus leucura) tillhör underfamiljen skogshöns (Tetraoninae) inom familjen fälthöns (Phasianidae). I Sverige förekommer dal- och fjällripa medan den vitstjärtade ripan endast påträffas i Nordamerikas alpina områden.

Dalripan föredrar arktisk tundra, öppningar i barrskog, skogsbryn och sub-alpina vegetationer och prefererar vanligen något lägre terräng med våtare habitat än fjällripa. Dalripan häckar på marken tidigt under sommaren och kycklingarna kläcks kring midsommar. Kycklingarna föds befjädrade och kan normalt flyga kortare sträckor redan efter några dagar.

Kullarna splittras i mitten, slutet av september och sprider sig därefter vilket betyder att den huvudsakliga jakten sker på hela kullar innan splittring. Majoriteten av tupparna stannar i det område där dom föds medan hönorna flyttar till andra områden.

Antalet kycklingar per vuxna par varierar mellan 0,5-6,5 med ett medelvärde på 3,9 kycklingar per par i genomsnitt. Enligt inventeringarna på ripa i Sverige varierar tätheterna mellan 1-50 fåglar per km2.

Ripans naturliga fienden är rovfåglar, rödräv, mård, mink, vessla och kråkfåglar. Dalripan fluktuerar naturligt i antal från år till år och mekanismen bakom fluktuationen förklaras av variationen i reproduktionsframgången då ett färre antal unga rekryteras under botten år. Reproduktionsframgången begränsas i huvudsak av predation på ägg och kycklingar medan kullstorleken är av mindre betydelse. Myrberget & Lund-Tangen (1989) visade med sin studie att smågnagartillgången delvis förklarade fluktuationerna och visade på tydlig cyklicitet mellan 3-4 år. Hörnell-Willebrand m fl. (2006) har dock på senare tid endast hittat svaga tecken utifrån avskjutningsstatistik och inventeringar på att regelbundna fluktuationer i häckningsframgång fortfarande förekommer.